Du är kvinna

 
Ett väntrum, ensam. Tystnaden bryts enbart av ett eko, ett eko från förr. Ett ständigt mumlande och upprepning av gamla journaler. Ett kraftfullt system som du förväntas respektera. Men det finns inget respektfullt i detta system. Bara förtryck. Du är kvinna, du är ung. Dina ord är bara svammel. Du är kvinna, du har ont, du är svag. Du är kvinna, du är tyst, du är inte stark. Du är bara en kvinna. Gå hem.
 
 

Mjau hard working

 
Nika och Lemmy
Lördag 31/8, om en vecka och två dagar blir jag och Patrik med katter. Jag längtar så otroligt mycket. Vi hämtar dom små rackarna från djurens vänner här i Göteborg, just denna kullen hittades i ett lager i en låda med sin mamma. Det finns en till kull i rummet intill våra katter och dom hittades i en plastlåda med lock utan hål i. Jag förstår inte hur man kan göra så mot ett djur. :(
 

Hjälper till och sätter upp väggar, spånskivor på gamla väggar hos morsan och farsan. Det kommer bli några pluttar över och dem ska jag bygga en kattställning av! Sjukt kul att skapa egna grejer! Längtar så mycket :)
 

Pengar är inte frihet, pengarfri är frihet

 
Hej bloggen. Idag känner jag mig konstig. Men hjärna går runt och runt med konstiga idéer.
 
Jag mår jätte illa. Är jag sjuk? Jag fick ingen mens trots att jag äter p-piller. Ja har väl inte missat någon? Jag kanske är sjuk, tät i näsan med.  Kan den låta bli att komma när man äter sockerpillrena? Är det normalt? Man kanske ska vänta innan man kollar så det inte är för tidigt. Jag har ändå inte råd med det nu. Det hade inte varit helt fel med en liten bebis. Men jag är inte redo än, önskar att jag var det. Jag längtar. Måste jobba först. Så man kan bli mammaledig.
 
Kan ni fatta, jag är en 23 årig tjej och har aldrig jobbat en dag i mitt liv. Inte ens sommarjobb. Jag skäms över det. Jag städar en gång i veckan och klipper gräs och jag har varit anställd på min morfars företag som snickare och byggt ett kontor, men det är väl det. Jag är nog bara rädd, jag klarar inte av att prata i telefon, jag vågar inte gå på arbetsintervjuer, jag har aldrig gjort det. Jag har aldrig behövt arbeta, jag har klarat mig. Jag bryr mig inte om pengar, jag vill bara ha mat för dagen och tak över huvudet. Jag vill inte ha den nyaste tv:n, husbil, båt, flashig bil, plastigt ansikte, största villan. Jag vill inte vara fast i autogiro fällan, försäkringar och annat man binder upp sig till i flera år där du tvingas jobba och jobba tills du stupar. Pengar är inte frihet, pengarfri är frihet.
 
Kom inte till mig och skryt om era nya prylar, det imponerar mig inte. Vem som helst kan köpa en dyr bil, det har ingenting med någonting att göra. Så meningslöst. Saker. Ting. Jag önskar att jag levde när telefoner och internet inte fanns. När man impulsivt hälsade på varandra, när man gick till mathandeln och frågade ansikte till ansikte om dem hade ett ledigt jobb. När livet handlade om att leva. När grannungarna var ute och lekte på gården tillsammans, typ spelade fotboll istället för att sitta inne vid datorn.
 
De skyndar för att hinna leva och lever för att skynda. Livet i den materiella världen, en värld full med måsten. Tidsbegränsningar, stress och kampen med att passa in. Att missa något är farligt, att inte få vara med är otänkbart.

Förlåt

Jag har varit en dum och dålig bloggerska. Det har dykt upp massa jobbiga saker det senaste så jag har inte haft ork till bloggen. Jag är snart tillbaka bättre än någonsin, ska försöka få igång det nya nätverket med. Puss på er!


KAMPA FÖR SAKEN



Kan jag inte bara få vara jag och inte vara någon utifrån hur man dömer och tror ordet definieras för gruppen jag tillhör?!

Det är synd att folk är trångsynta och tror sig ha rätt bild av något utifrån saker de har hört, istället för att läsa på och verkligen förstå begreppen. Jag vill inte att någon dömer mig utifrån de dom dom tror att gruppen betyder men om jag inte förhåller mig och uttalar att jag tillhör denna gruppen kan jag heller inte kämpa för min grupp. Det är ett ganska jobbigt kapitel just nu känner jag.

Jag blir ifrågasatt i min politiska ståndpunkt och det är ganska obehagligt att behöva försvara sig hela tiden.


Blåbärsmuffins

 
Här står jag i mitt kök, väntar på att det ska bli klart så kocken får smaka.
Älskar den här lilla burken, tänka sig att pappa tänkte slänga den. Glöm det, jag tar den!
 
Så här kan det alltså se ut när det är klart.
 
Blåbärsmuffins recept
12 st. Man kan självklart ha något annat bär
än blåbär, originalreceptet hade jordgubbar. 
2,5 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
75 g rumsvarmt smör
2,25 dl socker
2 ägg
0,5 tsk kardemumma
0,75 dl mjölk
bär, så mycket du vill ha
GÖR SÅ HÄR: Värm ugn till 175 grader. Ta fram muffinsformar och lägg på plåt.
Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en skål och ställ undan så länge. Vispa smör, socker och kardemumma i ca 3-4 minuter. Tillsätt ägg och vispa ner de. Tillsätt de torra ingredienserna i tre omgångar och varva med mjölk. Rör sedan ner dina bär och när det är gjort häll upp i formarna upp till två tredjedelar. Grädda i 20 minuter. Färdigt! Gott!
 

Min första tävling (på den här bloggen) - Dagensblogg

 
Jag vet att alla sitter och försöker göra reklam, det är ju så störande när man hittar någon tävling men så måste man göra massa jobbiga saker som att lägga ut inlägg om andras tävlingar osv. Så här behövs bara en kommentar om att ni är med så lottar jag ut vinnaren. Vinnaren visas i morgon (torsdag)!
 
Hörs sen!

Kroppsideal

 
Det här siktar jag mot. Men det är viktigt att förstå, för mig handlar inte träningen om utseendet även om man kan tro det. Jag tränar för min skull, för min ledgångsreumatism, för att jag tycker det är roligt och jag mår bättre. Jag siktar mot detta för att jag älskar känslan av att vara stark, känslan av att du klarar av att lyfta mer än vad du väger, mer än vad din kille väger och flera gånger. Det är en speciell känsla! Att gå på gymmet och se att du är starkare och större än killarna i samma ålder, känna sig trygg. För ingen kan klå dig. Men visst är hon vacker Sarah Bäckman :)

 

Midsommar i Uddevalla

 

 
 


 
 

Gårdagen - bradagen

 
Hade grymt kul igår med min syster och vår gemensamma kompis Tina. Sprang runt på stan, det blev två nya jeans, ett linne och klackskor. Jag ska visa bild på det sen. Jag och syrran drog och handlade mat senare, jag behövde handla ganska mycket. Jag och min sambo har ju ingen bil så det var smidigt att kunna handla lite mer. Inte för att vi inte har råd med bil men det känns kul att kunna lägga dom pengarna på roligare saker. Plus att jag och min sambo är ganska aktiva av oss och gärna går en timme fram och tillbaka till maxi istället. Man blir så lat med bil.
 
Sitter och slötittar på platsbanken, se om man kan hitta något skoj. Annars har Patrik massa roliga kontakter men man kan alltid kolla.
 
 

Midsommar i Uddevalla

 




 

 

Spara recept

 
 

Hej. Jag är glad idag. Snart ska jag nämligen träna och det var ett tag sedan nu. Innan så pluggade jag dygnet runt och hade inte tid. Sedan blev jag sjuk så det var några veckor sedan nu. Jag och Patrik kör nog igenom hela kroppen, vi brukar göra det när vi inte tränat på ett tag. Rygg vet jag att vi ska köra, vi skulle inte göra nån bänkpress. Det blir på det lilla gymmet idag för jag ska dit och säga upp mitt medlemskap, för nu byter vi till Fysiken!
 
Håller på att samla ihop alla mina recept som jag har sparat i en pärm, men jag ska fixa något finare sen. Tyckte att den svarta pärmen var lite tråkig.
 
Hörs!
 

Midsommar i Uddevalla

 
 
 
 

 
 
 
Den här helgen har varit fantastisk. Vi drack nån öl här och där, det räckte. Det var gott, det är ju därför man dricker det. Vi fick inget regn, bara en liten skur på midsommarkvällen. Det var bara jag, Patrik och hans morföräldrar. Jag och Patrik sov i lillstugan. Vi sov på en gammal bäddsoffa av trä med en tunn madrass som låg på en spånskiva, stenhårt var det. Kylan kröp in genom den illasittande dörren men under täcket var det varmt. Jag kan inte minnas sist jag sov så gott.
 
Jag vaknade tidigt på morgonen av fåglarna som kvittrade, daggen låg över gräset och en svag dimma över ängarna. Det var helt tyst. Avslappnande.
 
 

Början بداية

Det var en tidig morgon innan solen gått upp. Luften doftar av förväntan. Ingen är vaken. Det är helt tyst. Kroppen känns stark. Jag gör yoga i vardagsrummet. Avslappnande. Sinnesro. En suck, en sekund senare och resten av dagen återstår. Solen går upp, den börjar svida i mina morgontrötta ögon. Idag är en dag med viktiga beslut som bestämmer min framtid. Jag dricker en stark kopp med svart kaffe.

 Det fanns en tid, inte så länge sedan men inte så nära heller. I Egypten, på gården utanför. Under solen. I mitt hemland. Min barndom. Min mamma arbetade i hemmet, jag minns hennes skrattrynkor och hur hon tog hand om mig som om det vore igår. Vi tillagar ris över öppen eld till middagen. Man kan höra akustisk musik som kommer från grannen. Det doftar nybakat bröd.

Den hårda och kalla verkligheten väcker mig ur min nostalgitripp. Jag ser hur människorna på torget skyndar sig. Alla bär på sina masker. Följer ett spår och gömmer sig bakom en fasad. En affärskvinna klädd som en affärskvinna bör. En tonåring med kort kjol för att visa sina nya former. En man med hatt, cigarr och en portfölj. De skyndar sig nog för att hinna med allt de vill göra innan middagen. Som Tv-tittandet på kvällen, matlagningen och köpa alla de där julklapparna innan dagen tar slut. De skyndar för att hinna leva och lever för att skynda. Livet i den materiella världen, en värld full med måsten. Tidsbegränsningar, stress och kampen med att passa in. Att missa något är farligt, att inte få vara med är otänkbart.

Jag minns hur jag längtade efter att vakna på morgonen med någon på andra sidan sängen. Någon att sparka på när den snarkar. Jag ville vakna på morgonen av frukost på sängen. Jag föreställde mig en bricka med nypressad juice, rostat bröd med skinka och ost. En kopp kaffe och en man. Fönstret är öppet, det doftar regn. Det är kallt i rummet men det gör inget för under täcket är det varmt. Håret står åt alla håll, jag kan inte sluta le för han ser så busig ut.

Jag behöver inte skynda mig. Min tid är planerad och alltid i överkant. När jag kommer fram till receptionen ser den stökigare ut än någonsin och chefen blänger irriterat på mig när jag stiger in genom dörren. Jag nickar bara och vi förstår varandra. Ibland är det enkelt. Jag brukar undvika konflikter. Det är den enklaste vägen. Jag tar ansvar om något skulle dyka upp. Ansvar måste man ta och att följa sina egna principer. För om man viker av den vägen, ångest. Men inte inför någon annan än sig själv. Ödmjukhet är viktigt men man ska inte anpassa sig för mycket, då är det risk att man tappar bort sig själv. Man måste gå sin egen väg, inte känna sig instängd. Frihet.

En dag av både trevliga och otrevliga människor som man bokat möten för. Jag förstår inte hur man inte kan vilja komma överens med en okänd person. Jag sätter mig på spårvagnen för att åka hem. Människor är knepiga. Jag måste ta ett beslut ikväll, ett vägval. Jag väger fördelar och nackdelar. Ett liv med kärlek, ett liv med frihet. Beslutsångesten växer inom mig och det känns som att jag håller på att spricka. Röken från cigaretten dansar förbi de rödmålade läpparna. Det känns som att tiden står still, det enda som rör sig är träden som dansar i den iskalla vinden. Snön har lagt sig på gatorna och fukten har börjat smyga sig in i sprickorna på skorna.

Jag slänger av mig alla ytterkläderna på golvet i hallen. Nu är det nära, nu måste jag svalka mina nerver med en drink. Nu känns allt så verkligt. Allvarligt. Jag föreställde mig det som en lek. Men egentligen visste jag vad som krävdes av mig. Halsbrännan sved upp genom hela strupen och magen var i uppror. Kanske är det inget för mig? Nu eller aldrig. Jag vet inte vad jag vill. Tänk om man misslyckas. Vi skulle gå ut och äta på en restaurang och fira en vän som fyller år. Inställda planer. Det är de värsta planerna. Jag sjunker in i soffan och känner mig liten.  Lägenhetens väggar växer upp runt mig, nu är tv:n på. Inte för att jag tittar men för att det inte ska vara så tyst. Det känns ändå tyst och stillsamt som lugnet före stormen. Jag sväljer sista klunken med stark Gin & Tonic. Blundar, jorden snurrar. Tiden går.

Jag vaknar upp i soffan och bredvid sitter han. Han leker med mina fingrar i sin hand. Han andas tungt och jag känner hur avslappnad hans kropp är. Han lutar sig framåt och viskar tyst i mitt öra – Det ordnar sig, vi hade ändå tröttnat och tappat bort varan någonstans på vägen.  Jag blundar, försöker bara bevara minnet av hans varma beröring och doften från hans nytvättade hår som kittlade mig i ansiktet. Jag trodde vi var större än så här. Att vår kärlek skulle hålla för evigt. Nu är jag ensam.

Sökandet är oändligt. Skönheten, friheten, ödmjukheten, kärleken. Kunskapen, framtiden, rättfärdigheten. Empatin, lyckan, öppenheten. Villigheten, livsglädjen. Det börjar med starka känslor, svårt att förlåta och svårt att tänka på något annat. Avund, kärlek, ilska, ånger, vänskap, hämnd. Man slutar lyssna på sig själv. på andra, på sin kropp och sitt sinne. Man är där nere och tror att man aldrig ska kunna ta sig upp. All logik har lämnat kroppen. Det är en kall och mörk plats som ingen skall behöva besöka. Jag är glad att dörren är stängd och nyckeln är borta. Jag tar ett djupt andetag och ser mig omkring. Jag är fortfarande här. Nu är jag redo, nu kommer jag!


FROSSA GÅRDAGENS EFTERRÄTT

 
Hej jag skiter i "sommarformen". Jag har kvinnoformen jag.