NÄSTAN SOMMAR UTE
Här är mina fina nya gardiner jag fått i present, hemtrevligt! Jag är hemma och sjuk, men är så rastlös även om jag egentligen inte orkar göra något. Så nu ska jag baka mockarutor till min älskling för att visa hur mycket jag uppskattar honom. <3 kärlek till er alla
NOSTALGI
Jag var i Torslanda igår och hälsade på mina föräldrar. Firade även mina kusiner som fyllde år! Jag och Patrik promenerade i Hästevik längs havet och jag visade vart jag växte upp, vart jag lärde mig och cykla och vart jag smygrökte första gångerna. Härlig känsla. (Gjorde gelenaglar här om dagen, gör dom själv)
DET BRINNER
Man väntar på att känslan ska försvinna, det gör den inte. Den växer, den är stark liksom syrlig. Bränner, brinner på insidan, den fräter och frodas. Man låtsas att det finns en knapp att stänga av den med . Det gör det inte. Man vet vad denne söker, det är egna påhittade regler. Det är inge sexuellt, det är något mentalt men fortfarande ytligt. Man känner sig inte tillräcklig. Du är för lite, Linda du är för liten. Att acceptera. Att överleva.
ESTABLISHMENT
(En liten novell av mig)
One night she had enough, she would not let people treat her this way. Yes she was an upper-class girl from a upper-class family. But that doesn't define who she is or how she thinks. You can be whoever you want, you just need to want it enough to make it happen. People judge you, they always will. I believe it´s the fear of not being good enough that makes you judge other people so you can feel better about yourself. We need to learn how to stand up for each other. You can't live without it. Friendship, fear.
The first meeting. You plant it, slowly but surely. The soil is moist. It´s safe. It grows, germinate within you and outside you. It relates to you, it relates to others. If it doesn't get nutrition it dies. But it is also a burden. A heavy burden. You can never stop taking care of it. In time it doesn't need the same attention, but the expectations are always there. I get paralyzed of not knowing how to relate to the expectations. I don't know what I'm expected to talk about, if you are expected to talk to it. Maybe you should talk about what you think it wants to hear. It needs the sun to grow. Anxiety is pure poison. It avoids you and burrow into the ground again, which indicates that it is not authentic. But it is not substantive. There is not only one reality. Friendship, fear.
To truly have close friends you need to be yourself. But it is so easy to put on that mask to fit in. Yes I've done it, many times. I put myself into the line, corrected and folded my belongings. I did not think through my actions, the fatigue may have worn my brain out. No one is perfect. No one could possibly follow all the rules at the same time. it is all so complicated. The sense of group identity really fucks up the world, not always but sometimes. People stop thinking for them self, and it can make awful things happen. Sometimes when you are fed up with trying to fit in you just give up. And so she did. She is not happier, but she feels free. The loneliness is worth being exposed to if it leads to freedom. She has always felt lonely. Not because people doesn't like her, but because they don't understand her. She is smarter than she thinks. Not smart like how many states she can remember or memorizing texts. Smart in a logical way, great at solving problems and coming up with new ideas and understanding people. But still she feels misunderstood.
Waking up, strange feeling. Still and quiet. It's like time stands still. Today I could not fit in to the day. The weekday and everyday things are tearing my brains out. What am I supposed to do, it tingles. No socializing. Waiting for the time, sun is going down. The coffee is cold, it tastes bitter. The smoke from the menthol cigarettes are filling my lungs and poisoning my body. Like the sand in my hands the time runs through my fingers. In the calm loneliness amenity I can't free myself from a insidious fear of the loneliness I don't seek.
Soon it´s time to make an important decision about her future. It is time to think about the pros and cons, choosing path. I'm standing by the window with my cold coffee watching the birds fly over the roofs. I have twenty years of my life behind me and no idea of how the future is going to look. I feel comfortable with my life and in my condo. I like hearing the tram squeaking outside my window, I love just sitting in the sun playing guitar. I don't need anything else. But I'm going to miss you.
I´m in a new period and everything is new, thinking about wonderful friends and a place that made me who I am today. I'm going to miss them and I hope I'm going back there someday. But if I do it will be the old place in a new way. and it wouldn't be the same. It is time to move on. It is time to grow up. Or do we ever?
LOVER
Haft en fantastisk helg, jag och min kära sambo firade vår två års dag med rosor, ryggbiff på kvaterskrogen, film och mys! Avslutade helgen med nakenchill i soffan och gitarrspel.
FRIENDSHIP
Det första mötet. Den planteras, sakta men säkert. Under jorden är det varmt och fuktigt. Tryggt. Den växer, den gror. Inom dig och utom dig. Den relaterar till dig, den relaterar till andra. Får den inte näring så dör den. Det blir som en börda. En tung börda. Du kan aldrig sluta ta hand om den. Men med tiden behövs inte lika mycket uppmärksamhet. Men förväntningarna finns alltid kvar. Jag blir paralyserad av ovetandet om hur jag ska förhålla mig till förväntningen. Jag undrar vad man förväntas prata om. Om man ska prata med den. Kankse ska man prata om det man tror att den vill höra. kall prat har jag aldrig varit bra på. Den behöver sol om den ska växa. Ångest är rena giftet. Då undviker den, den gräver ner sig i jorden igen. Vilket påvisar att den inte är äkta. Men den är inte inte verklig. Det finns inte bara en verklighet. Klarar den sig från giftet så får man med tiden något tillbaka, färsk frukt.
CHOKLAD KAKA
Hej. Jag har bakat. En riktig chokladkaka med blockchoklad i. Den goingen ska min älskling få smaka på när han kommer hem från bowling med jobbet.
EN FAVORIT I REPRIS
" Jag hade nästan glömt . Glömt idiotläkaren på Sociala Huset i Göteborg (Roupe heter hon i efternamn) och hon ringde mig på telefonsvararen en fredageftermiddag: "Dina prover visar att du har fått en kronisk, reumatisk sjukdom som heter MB Bechterew. Ring mig på måndag."
Jag överlevde med hjälp av billigt vitt vin och starka värktabletter. Hon skällde ut mig för att jag hade ont. Hon var den soldat i den armé av empatistörda läkare jag råkat på genom livet. Kanske bör man köra med SJ:s logik när det gäller den här saken; att det är mitt eget fel, min egen dåliga karma... Jag skrev en roman om smärtan, den fysiska alltså, som heter Landet utanför. Det är en hyllning till alla de goda krafterna som trots allt finns inom vården. Den är ett försök att med ord beskriva hur ont det gör, hur det kan kännas när grindarna till ett helt nytt land gnisslas upp; ett land med ständig smärta, vattenövningar och böjda skuggor på stan. Jag har en polare i blodet med ett konstigt, ryskt namn. Senaste dagarna har han flyttat in i gästrummet. Foten känns bruten på flera ställen. Det gör så jävla ont. Men man är ju man. Man biter ihop. Man hankar sig fram. Jag vägrar se mig som reumatiker. Det är ju krokiga tanter som knäcker fingrarna under den tickande klockan i köket i väntan på hemvården. Nästan en miljon människor i det här landet lider av en reumatisk sjukdom. Men inte fan ger de mesarna sig till känna? Vi skulle rulla ner för vägen i våra krokiga kroppar och kräva vår rätt. Men vi lyssnar hellre på hur klockan slår medan vi väntar på att värktabletten ska göra sin verkan.
// Marcus Birro
PYSSEL
Jag råkar vara ganska rastlös av mig. Även idag. Jag älskar lådor, burkar av alla sorter, metal, glas, trä. You name it. Jag älskar att sortera! Och jag är sån nörd som sparar på allt sånt, inslagspapper, trådar av olika slag osv. Och idag har jag fixat gamla glas burkar som jag bla. haft marmelad i. Det är ju alltid problem med att få bort limmet som ettiketten sitter fast med. Men det är enkelt att lägga burken i hett vatten med lite såpa i. Men jag har ett litet knep för att få bort limmet utan att behöva skrubba som en tok. Aceton. Ta lite på ett papper och gnid ett tag men byt papper nån gång så du får med dig limmet och inte gnider in det så hela burken blir kladdig. :)
Såhär fint blev det med mitt kärleks té i!
HAPPY HOLIDAY
Jag är så glad idag!!
Det är fint väder, solen skiner. Jag har påsklov och haft tid till allt jag älskar att göra. Gick ut en sväng och träffade på min granne Gary och fick höra att han inte har rökt på tre veckor. Det är stort efter att ha varit rökare i säkert 30 år, men nu jävlar hade han bestämt sig! Den där cancern ska inte få vinna. Jag diggar verkligen honom och även hans fruga. <3
Produktiv Linda idag! Jag har diskat, tvättat, pluggat på projektet, spelat gitarr, fotat, tränat och gjort i ordning "hemma gymmet". Om en stund ska jag ställa mig och göra pannkakor så de står färdigt på bordet när min älskling kommer hem. Kärlek till er alla :)
TRAIN INSANE OR REMAIN THE SAME
(Ser snett ut, det är kamera vinkeln som blev konstig)
ACCEPTANS
Jag har länge blundat egentligen, inser det nu. Jag har aldrig velat acceptera att jag har en kronisk autoimmun sjukdom, jag har alltid låtsas som att jag har varit frisk. Ingen behandling, ingen samverkan med någon i samma sits.
Nu ska jag forska i sju veckor till (projekt arbete i skolan) om det här och det går inte att undvika att ge in för den rena faktan, det är ingen tillfällighet att jag har dessa problem som har gemensamma faktorer med andra som har RA. Det är så här och jag måste acceptera det, jag kommer inte bli frisk. Med tiden kommer jag bli sämre, det är så det är.
Smärta, svullnad, stelhet, inflammationer, feber, trötthet osv.
Så ja. Jag är långsam på morgonen, det tar upp till en timme för min kropp att vakna till liv. Nej, jag kan inte utföra alla fritidsaktiviteter som jag vill. Jag kan inte lova att jag kan träffa dig en viss dag vid en viss tid, jag vill inte göra någon besviken. Men jag måste ändå planera min tid för att inte ta ut mig, det gör mig stressad, det ger mig blödande magsår, det gör att jag inte kan ut och supa hela helgen även om jag vill, vilket ändå inte hade gått för att alkoholen gör att jag får extrema inflammationer dagen efter och inte kan röra mig, och nej jag kan inte ta värktabletter för min mage klarar inte av det.
Jag är inte tråkig. Jag behöver bara få vara ett undantag, få ta min tid, få träna och plugga istället för att festa och hänga med vänner. Vilket kan kännas ganska ensamt ibland.
Men jag måste själv acceptera det.
GOTEBORGARE
THIS IS ME
Ja jag vet att jag ställde mig i ledet. Rättade in och vikte ihop mina tillhörigheter. Jag såg att du tänkte samma sak (det är vad jag vill tro i alla fall). Jag tänkte inte igenom mitt agerande, tröttheten kan ha slitit på min hjärna. Ingen är perfekt. Ingen kan möjligt följa alla dessa regler samtidigt. Det är ju så komplicerat.
Man ska ha rätt till att vara kvinna men det blir fel om man beter sig "kvinnligt" (kvinnligt enligt den definitionen som tyvär men faktiskt är kvinnligt idag).
Jag förstår inte varför man måste dela upp allting, det gör mig vansinnig! Blir så förvirrad av dessa benämningar av ord som defineras utifrån fördomar och värderingar. Godhet eller ondska. Fint eller fult. Kvinna eller man. Vänster eller höger. Kan jag inte bara få vara jag och lite mittemellan? Jag har svårt för att definera hur jag är och tycker med ett ord som till exempel vänster. Och varför skulle jag vilja göra det?
I think i´m going crazy!
HEJ JAG HAR GJORT EN BILD